Internet är nu tillbaka efter en veckas frånvaro. Här pendlar vi mellan sorg och galna skrattanfall... det känns bättre då... Kan än en gång konstatera att journalister runt om världen ääääälskar elände och är det inte tillräckligt med elände så lägger de till lite extra. Har hört allt från att det är total kaos, så gott som krig i HELA Egypten, till att hela El Gouna är plundrat. Inget av det stämmer. Det enda vi märkt utav det här i El Gouna är att vi inte haft internet och inte kunnat sms:a den senaste veckan. Visst är det tusentals demonstranter i Kairo, Alexandria osv, affärer har på vissa håll plundrats, folk har skadats och dött osv men jag kan inte låta bli att reta mig på detta "frosseri"!! Har blivit uppringd av TT flera gånger som så gärna ville ha någonting smarrigt att skriva... fy f-n!!
.
Vad betyder då allt detta för oss personligen? Ja den positiva vågen som vi hoppats kunna rida på är borta och det kommer ta minst ett år innan vi eventuellt är där igen (byggt på tidigare erfarenheter från 9/11, bomberna i Sharm etc), tid och pengar som vi inte har. Det var tänkt att vi skulle komma igång med skolan på allvar till hösten, men så kommer det inte att bli nu. Som det ser ut idag så kör vi på med skolan februari ut, ev även i mars (om inte läget förändras till det värre). Vi har sagt upp våra lägenheter och kommer den 1 mars att flytta hem till kusin Niklas och Nettan... Alla pengar vi lagt ut, allt slit, alla planer... allt förgäves...
.
Dock finns det dem så har det mycket värre, alla egyptsier som mist sina jobb pga att turisterna flygs hem och inte kommer tillbaka förrän tidigast i maj, troligtvis inte förrän efter sommaren... och då inte lika många som tidigare förstås, inte till en början i alla fall. Dessa människor försörjer sin familj, ibland hela släkten med sin lön, för dem betyder detta katastrof med stort K. Många tårar har fällts dessa dagar bland alla dessa uppsagda. Till skillnad från dem kan vi åka till Sverige där vänner och familj tar hand om oss om det behövs, vi klarar oss, men det svider och det känns surt... riktigt surt. Vår fina fina skola, nu är det bara att ta ner skylten, slänga det som inte ryms i våra resväskor, lämna tillbaka nycklarna och säga bye bye...
.
Att lämna El Gouna idag är inte något alternativ för någon av oss, vi vill INTE hem till Sverige, inte än, behöver tid att smälta allt som hänt den senaste veckan. Visst, läget kan förändras så att vi blir tvungna att åka men det får vi ta då. I dagsläget känner vi oss trygga och säkra och stannar därför. Att tömma två lägenheter och en hel skola gör man inte på en dag... varken fysiskt eller mentalt.
.
El Gouna sprudlar av liv för tillfället, massor av Kairobor har kommit och det är fullt i marinan och på alla restauranger i Down Town... samtidigt håller Egypten på att tömmas på skandinavier, sista kärran går på fredag om jag förstått rätt. Carina och Björn som kom för en vecka sedan, skulle ha stannat i två veckor men fick ett samtal för fem minuter sedan att de ska infinna sig på flygplatsen imorgon senast halv ett.
.
När vi väl ger oss av, stannar vi ca en vecka i London och kramar på syster, Jacob och Kalle. Sedan flyttar vi ihop med svärfar, Oskar och Bella på Mistelgatan i Uppsala, tack Bertil!! Så får vi väl stanna där tills vi betalt av lånet och kan flytta hem till Skölsta igen... eller på något nytt äventyr, ha ha! ;) Ja, det var en lite uppdatering om läget här i El Gouna...
.
/Kärlek!